Hundavel och rasstandard - Inte av intresse för hunden
Snygg-Ella gästbloggar: Äventyr i Viken
Tja, helt okej... Trodde jag...
Jag har varit på andra sådana vråläckliga ställen, men inte just där.. Dödsläskigt!
Jag trodde nästan matte skulle lämna mig nu igen, men hon bara satt där och pratade en stund och sedan gick vi igen.
Jag kunde minsann inte komma fort nog därifrån!
Varför det!!??!! Vi brukar ju gå på den ena sidan och sedan gå ner till vattnet...
Men, nääääeeehh!!!
Hon skulle tvunget gå andra hållet så jag fick ju snällt följa med (tänkte att hon kanske skulle lämna mig på äckelstället annars!).
Jag fick vara lös och efter en stund satte vi oss på handduken och vilade lite och jag fick svalka mig och dricka vatten.
Efter en liten paus så gick vi vidare och ett helt annat håll till en helt annan busshållsplats. *Konstigt!*
Till sluuuuut kom bussen!
Så, vi har varit iväg i 3,5 timme och jag är heeeeelt sluuut nu!
Jag har ätit lite och nu ska jag vila, för matte sa att vi skulle promenera igen vid 19.30.
Någon som vill ha henne??
Eller byta mot något gott?
Just nu skulle jag lätt byta ut henne mot några tjurmuskler, eller nå´t...
PNP / RD - Progressiv Nefropati / Renal Dysplasi
PNP - progressiv nefropatiRenal dysplasi, också känd som PNP, eller progressiv nefropati, är en ärftlig defekt där hunden föds med en fortskridande njursjukdom som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna.
Flertalet nefroner, de minsta enheterna i en njure, når av okänd anledning inte full mognad hos drabbade hundar. Detta leder till att njurarna aldrig får full kapacitet för att ta hand om rening av blodet och därigenom kroppens avfallsprodukter. De klarar heller inte av att att producera hormonet erytropoetin som krävs för nybildandet av röda blodkroppar. Hur sjukdomen visar sig eller hur länge en drabbad hund lever beror helt på hur drabbade njurarna är. Somliga hundar måste avlivas redan som valpar så tidigt som vid 2-6 månaders ålder, andra individer kan leva upp till nio år med långsamt tilltagande symtom på sjukdom. Symtomen hos PNP skiljer sig inte på något vis från de som uppstår vid andra njursjukdomar utan präglas framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring. När sjukdomen fortskrider tillkommer kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket men består vanligen i att hunden börjar dricka och urinera mer än normalt. Symtom som dessa kan i många fall ses redan i tidig ålder men uppfattas då sällan som tecken på sjukdom eftersom hundarna för övrigt tycks vara friska. Alla hundar föds faktiskt med underutvecklade njurar som mognar med åldern. Därför är renal dysplasi extra svårt att diagnostisera på ett tidigt stadie. I somliga fall drabbas hundar snabbt av akut njursvikt till följd av renal dysplasi, men flertalet lever till mogen ålder innan sjukdomen uppdagas. Teoretiskt är det inte otroligt att sjukdomen kan passera obemärkt hos en gammal hund eller tas för en ålderskrämpa. De klassiska symtomen är märkbara endast i svåra och medelsvåra fall. Alltså kan hundar leva ett till synes problemfritt liv utan att sjukdomen uppdagas. En säker diagnos av PNP kan endast ställas genom analys av njurvävnad. Förändringar hos njurarna som går att uppdaga med hjälp av ultraljud kan i vissa fall ge en antydan om ifall en hund är drabbad av sjukdomen. Även blod- och urinvärden kan ge en indikation om njurstatus hos en individ vilket i så fall kan väcka en misstanke om att hunden är behäftad med PNP. Säkra besked kan dock inte lämnas så länge vävnadsprov från njurarna inte undersökts. Det verkar som om de hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna i relativt stor mån, oftast bättre än hundar som föds med friska njurar och därefter drabbas av njurproblem. Detta beror troligen på att de olika enzymsystemen i kroppen lär sig att anpassa sig till rådande organstatus i kroppen om en defekt finns med från första start. Eftersom ett fungerande vätskeintag är av största betydelse för njurfunktionen hos alla individer är det viktigt att en njursjuk hund alltid har obegränsad tillgång till friskt vatten. En lågproteindiet därtill kan för den drabbade hunden innebära att en mindre mängd avfallsprodukter bildas och utsöndras i kroppen vilket är positivt. Reglering av salt kan också vara till fördel för den njursjuka hunden, men måste då ske gradvis eftersom kroppen behöver tid att vänja sig vid förändringar av detta slag. Det kan också antas att ett ökat behov av vattenlösliga vitaminer som vitamin B och C föreligger vid ökad törst och urinering. PNP är en dödlig sjukdom. Vi vet inte med säkerhet idag hur den nedärvs, men en ärftlighetsfaktor tycks finnas. Tibetansk Terrier tillhör en av de raser som begärt att ingå i SKKs bekämpningsprogram mot PNP, där central registrering av diagnostiserade fall ingår som en viktig del av arbetet att hålla nere antalet sjukdomsfall i rasen. Detta arbete har visat sig ge resultat och vi ser idag betydligt färre fall av renal dysplasi inom rasen. Eftersom diagnostisering kräver att en microskopisk undersökning av njurvävnaden görs är det av största vikt att hundar som misstänks lida av sjukdomen Renal dysplasi, eller PNP, obduceras. Här har vi alla ett stort ansvar. Undersöks hundarna inte kan de heller inte föras in i det centrala registret och därmed kan man inte undvika att föra linjerna vidare i avelsarbetet. I Sverige har vi studerat förekomsten av Renal dysplasi hos nio olika raser under åren 1981-2001. Högst allmän förekomst sågs hos Shih Tzu (0,57%), Tibetansk Terrier (0,56%), Lhasa Apso(0,48%) och Tibetansk Spaniel (0,42%). Mer kan läsas via den här länken: EPSILON - Electronic Publishing at the SLU |
|
Information om PNP PNP nedärvs recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna till en sjuk hund bär på anlaget. En hund kan vara anlagsbärare utan att själv utveckla sjukdomen. Nedärvningen är alltså samma som för PRA. 1Astrid Hoppe har skrivit en artikel (publicerad i Doggy rapport nr 3 1997 och numera utlagd på internet på länken http://www.swtk.se/uppf-info/PNP/nefropati.htm) och höll dessutom ett föredrag på en avelskonferens som hölls i SSRK:s regi i januari 2006 om njursjukdomar. Informationen om PNP är där inget annat anges hämtad från dessa två källor. |
|
PNP - Renal Dysplasi eller Progressiv Nefropati
Progressiv nefropati (PNP) Med progressiv nefropati (PNP) menas fortskridande (progressiv) njursjukdom (gr. nefros - njure; pathos - lidande) som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna. Sådan underutveckling har beskrivits i ett flertal raser i olika länder. Hundar som föds med grav PNP insjuknar vanligen vid 2-6 månaders ålder. Hundar med en mindre grav defekt kan ibland leva utan symtom till 4-6 års ålder. Symtom på njursvikt är: ökad törst och urinavgång, nedsatt aptit och avmagring. I ett sent stadium inträder urinförgiftning med kräkningar, diarré och uttorkning. Nedsatt njurfunktion diagnostiseras med hjälp av blod- och urinprov. Om man hos en hund med nedsatt njurfunktion påvisar onormalt små och knöliga njurar vid undersökning med ultraljud misstänks PNP. Diagnosen ställs med säkerhet endast genom mikroskopisk undersökning av njurvävnad. Utländska studier beskriver PNP hos briard, chow chow, cocker spaniel, lhasa apso, norsk älghund, grå, shih tzu, soft coated wheaten terrier och storpudel. Genetiska studier, i rasen shih tzu, har visat nära överensstämmelse med recessiv arvsgång. Selektion mot PNP följer principerna för eliminering av recessiva anlag. Sjukdomsförlopp Sjukdomssymtomen skiljer sig inte från dem som uppstår vid andra njursjukdomar och består framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring, kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket. Undersökningen inom rasen shih tzu visade att de hundar som överlevde ett till två års ålder vanligen började med att dricka och urinera mer än normalt. Dessa symtom kunde ibland ha funnits sedan tidig valpålder men inte uppfattats som sjukdomstecken eftersom hundarna för övrigt framstod som helt friska. Några av dessa hundar levde i fyra till sex år med en långsam tilltagande törst samt tilltagande blodbrist och försämrade njurvärden innan allmäntillståndet påverkades så att de slutligen måste avlivas. Det är anmärkningsvärt hur dessa hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna. Bland annat på grund av olika enzymsystem i kroppen klarar de bättre av att leva med ch dåliga njurvärden än individer som föds med friska njurar rekommenderas vanligen normalt eller minskat saltintag. Övergång till lågsaltdiet måste dock ske gradvis och med försiktighet eftersom saltutsöndringen sker via njurarna och dessa kräver lång tid för anpassning till nya förhållanden vid njursvikt. Dessutom kan det uppstå en negativ natriumbalans, vilket måste undvikas då den leder till sänkt blodvolym och försämrad njurcirkulation Mycket information finns att läsa/hämta hos VetGen i USA www.vetgen.com Källa: SKK & Doggy-Rapport där den tidigare varit publicerad i nummer 3 1997 |
|
Renal dysplasi Sjukdomen finns beskriven hos ett 60-tal hundraser. Symtom Hundar med renal dysplasi utvecklar oftast kronisk njursvikt med tiden, vanligen innan tre års ålder. Symtomen liknar dem vid hereditär nefrit. Diagnos Renal dysplasi går inte att spåra hos symtomfria hundar som vid hereditär nefrit, på grund av att sjukdomen inte leder till proteinläckage i urinen. Slutlig diagnos fås via mikroskopi på vävnadsprover från biopsier eller obduktion |
|
Veckan som varit, med besök, promenader och prylar
Snygg-Ella gästbloggar: Utflykt till Vikens havsbad
Matte packade väska med vatten och skål, sen tog vi bussen dit vid lunchtid.
Det var varmt, men framförallt väldigt kvavt...
Men, matte var snäll så vi gick inte så långt idag.
Vi tog en liten promenad, sen gick vi ner till stranden istället.
Och vet ni vad!!??!! Jag doppade faktiskt tassarna idag!
Joho! Sant!
Och ändå blåste det rejält så det kom in vågor hela tiden!
Matte tyckte att jag var superduktig och jag måste ju säga att jag är ganska stolt över mig själv också!
Bäst av allt var att jag fick vara lös nästan hela tiden!
Det var bara till och från själva vägen som jag fick vara kopplad...
Jätteskönt!
Nu har vi iaf landat hemma.
Matte säger att det är "Midsommarafton" idag... Jag har ingen aning om vad det är, och jag bryr mig inte heller...
Hörde henne och husse prata om att kanske grilla på balkongen sen... DET är mer av intresse för mig...
Underbar strandpromenad!
Snygg-Ella gästbloggar: Helt slut!
Uppsliten kl. 7 för att äta frukost (fick nästan sondmatas!!) och gå tiiiiiiidiiiig morgonrunda (fick nästan bäras ut på bår!!)...
Hann inte mer än in igen förrän matte packade ihop allt och tog VAGNEN!!!
Och tur hade jag, för jag fick åka till bussen också! Det brukar jag inte få.. Brukar få gå den biten...
Sen var vi iväg från 8 - 16.30!!
Som tuuuur var fick jag lov att vara i vagnen mesta tiden! Ärligt talat så vet jag inte hälften av vad som hände där, för jag sov faktiskt mesta tiden..
Men, när det var dags att åka hem så regnade det massor!!
Då åkte regnskyddet på vagnen och jag hann bara bli lite blöt... Mitt eget fel, faktiskt, för jag hittade ingen bra kisseplats och gick länge, länge, innan matte gav upp och satte mig i vagnen så jag inte skulle likna en dränkt katt...
När jag kom hem så åt jag och sedan har jag legat utslagen i soffan från ca. 16.50 - ca. 20.30, så ca. 3 timmar och 45 min....
Sen fick matte för sig att det var dags att gå en promenad...
Snygg-Ella gästbloggar: Snygg-tävling
Det innebär att man måste upp i ottan... Till absolut ingen nytta!
Jag ska ju inte ens vara med och tävla...
Jag förstår ju att jag inte får vara med, för då hade ju inga andra hundar velat ställa upp. Det hade ju liksom inte varit lönt...
Nä, så jag ska alltså slitas upp i gryningen bara för att visa alla hur snygga de "kunde" varit...
Finns bara en fördel med allt detta... Och det är att min älskade vagn ska med!
Den står nämligen packad och klar i hallen!
Får väl ligga lite dold där så att den som väljer snyggaste hunden inte ser mig... Jag vill ju inte att nå´n ska börja gråta bara för att den snyggaste hunden inte får vinna...
Dessutom hade ju inte matte orkat bära hem alla priser och rosetter, för det hade ju inte fått plats i vagnen...
Snygg-Ella gästbloggar: Min matte = Finn fem fel
Min matte är inte klok! Det är nu bekräftat!
Jag trodde det skulle vara en vanlig prommis innan, men hon drog iväg mig på bussen idag igen...
Destination: Anjinsans Hund o Katt
Och det är ju trevligt iofs... Mitt favvisställe...
Ja, så hängde vi där ett tag och sedan gick vi bort på gräset bakom butiken och där lade hon upp en handduk och serverade mig mat och vatten...
Supergulligt!! För jag var ju både hungrig och törstig...
Sen satt vi där och och bara tog det lugnt och passade på att vila magen efter maten.
Vid 18.50 begav vi oss tillbaka till bussen (trodde jag!!!!), men tji fick jag (igen!)!
Tror ni inte att dåren hade fått för sig att vi skulle promenera långt igen!!??!! Jooooooo!!
Vi gick alltså i ca. 1 timme och 10 minuter!! Från Anjinsan´s och ända till Drottninghög!! För att hon "skulle se om och hur man kunde gå dit"...!
Jag trodde mina små ben skulle trilla av! *SANT!*
Som tur var så hade hon iaf vett nog att låta mig åka bussen resten av vägen... Hem då, trodde jag i min enfald... Men nej... Då tyckte hon att vi kunde passa på att handla med lite mat hem när vi ändå var ute...
Så, jag fick allt hänga med när hon handlade mat... Bara för att jävlas tillbaka och ge igen så passade jag på att lukta PÅ ALLT!! på vägen hem, så att hennes mat skulle hinna bli kall...
*Där fick hon sig!*
Väl hemma så kändes soffan som en självklarhet!
Kröp ner under mitt nya täcke och där ligger jag fortfarande!!
Snygg-Ella gästbloggar: Söndag = Vilodag... Eller??
Först och främst så gick vi inte och lade oss förrän 04.30 imorse, och eftersom jag är vaktansvarig här hemma, så kan ju inte jag gå och lägga mig i sovrummet själv. Vem ska då ha koll på de tvåbenta om det händer något??
Sen, tror ni inte hon stiger upp redan 9!!??!! *DÅRE!*
Som om inte det vore nog så frestas min näsa av goda frukostdofter som hon kockar till mig strax därefter... (Kan inte hjälpa det! Ibland styr den näsan hela min hjärna...)
Ja, efter frukosten kröp jag upp till husse i sängen igen.
Kunde inte riktigt somna om eftersom matte höll på hela tiden med en massa.
Efter en liten stund kom hon minsann in och hämtade mig och sa att det var dags att gå ut...???
Va!?! För vem då? Inte för mig iaf, för om jag hade velat gå ut så hade jag nog berättat det.
Jodå... Inget val fick jag heller... Så, med ögonen hängande i knävecken av trötthet och benen släpande i marken, så var det bara att göra vad man skulle.
Sen gick vi iaf in och då tänkte jag: -Nuuuu ska jag SOOOOVVAAAA! och hoppade upp och lade mig tillrätta i sängen.
Tji, fick jag!
Efter ett besök i badrummet så kom minsann matte och hämtade mig igen och sa att vi fick skynda oss, för vi skulle med bussen... Allvar!!??!! Bussen!!??!!
Jodå, med ryggsäck, bussväska och allt så bar det iväg...
Vi åkte bussen ut till Väla där hon mötte upp nå´n och fick några saker, sen gick vi in på djuraffären där för att fördriva tiden innan bussen gick hem.
Lite spännande är det ju där, men jag fick inget idag... =(
Ja, sen åkte vi bussen igen, men inte hem. Nädå, då hade min dåre till matte fått för sig att vi skulle gå långpromenad i Väla skog!!!!
Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR min matte, men ibland undrar jag om allt står rätt till....
Så, jo´rå... EN timme fick jag traska där! Och visst, skogspromenader är skönt, men inte om man sovit 4,5 timme och man är så trött att man nästan börjar gråta (om nu en hund kunde gråta)!!
Efter promenaden kom husse och hämtade oss! *TOTAL LYCKA!* (och ja, jag tror minsann att det kom en liten tår av glädje då!!)
Väl hemma så fick jag reda på vad min matte hade åkt för att hämta vid Väla...
Ett fint litet täcke och påslakan till mig!! Mitt alldeles egna!!
(Ni ser det på bilden... Jag stupade när vi kom hem!)
Min matte är inte så dum, trots allt!
Snygg-Ella gästbloggar: Nationaldagsfirande
Vi tyckte ju att det var ett supertrevligt initiativ av oss och tänkte att "Detta kommer att bli störtmysigt! Lite god mat, lite softande, en nice promenad i naturen..."
Såg att matte packade ner en massa i kylväskan.. Spännande!
Även Tindras matte hade tagit med en massa!
Men... Fick vi smaka??? Var där NÅGOT till oss??? NÄÄEEEHHH!!!!
Inte nå´t alls!
Tindra fick smaka en fattig liten bit vattenmelon.
Min matte "erbjöd" mig att smaka från hennes fruktsallad...
FRUKTSALLAD!!! Vad är det för fel på er tvåbenta!!??!!
Näeh, här gör man sig till och bjuder ut sina älskade tvåbenta på en mysig dag, till ingen nytta alls...