Utvärdering Electroterapi/microström: Del 7

Onsdag 14 november:
 
På någon promenad gick hon hyfsat ok, och på någon annan hoppade och galopperade hon jättemycket...
Ibland ville inte inte gå överhuvudtaget, bara "frös" eller maskade (på sin höjd gick i långsam skritt) och ibland gick hon på i lite bättre tempo.
 
Det är någonting som spökar med Ella...
Vet inte vad det är...
Hon är låg (både ute och inne), hon har bajsat 2 gånger vissa dagar (bajsar normalt ALLTID bara 1 gång om dagen!), konstant hungrig, vill inte följa med ut och när man väl kommer ut så vill hon inte promenera...
Hade det inte varit för bajseriet så hade jag nog kunnat tippa på att det är löp-dags (även om hon är kastrerad), men det har aldrig påverkat bajseriet innan...
Nu är jag mest orolig över att det ska vara nå´t med mage/tarmar...
(Vi har ju lilla Tindra som skräckexempel, och så fort det är något med Ella så blir jag livrädd att något sådant ska drabba henne också!)
 
Pratade med Marina igår (hundfysioterapeuten) och hon har så kul åt att jag är så otålig och vill se resultat omgående.. =)
- Jasmine... Det tar lite tid... Det kommer bli bättre... Hon har gått med detta så länge och det är inget som ändras på några dagar...
 
Jo, iofs, men jag tycker väl mest att det är jobbigt att man inte märker något alls, eftersom man gjorde det efter bara några dagar vid förra behandlingen...
Vi kom iaf fram till att vi ska köra en ny behandling på henne på månd, eller tisdag, nästa vecka.
Sen kan man nog börja låta det gå lite längre emellan behandlingarna, för då har man satt igång en ordentlig process i kroppen.
Jag vet inte hur lång tid det sedan bör gå..?
Marina rekommenderar 3 behandlingar först med ca. 7-10 dagars mellanrum.
Vi hade först en, sen en till efter 8 dagar och nu kommer det att gå 13 dagar om vi gör behandlingen på måndag.
Sen kanske man drar det till 2-3 veckors mellanrum?
Jag vet faktiskt inte. Men Marina lär nog svara på det när vi är där.
 
 
2012-11-15 @ 09:06:54 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Tina Spångberg

Man blir så orolig när man märker att ngt är galet.när man inte riktigt känner igen det vanliga beteendet.min Emil va lite butter o tvär ngr dar inte hungrig ville helst bara ligga.men nu hoppar han o skuttar som vanligt igen.även våra älskade vovvar kan oxå ha dåliga dagar/hoppas hon återfår sitt rätta ja kramis till fina Ella:-)

Svar: Hej Tina!
Ja, man blir ju det... =(
Det är ju så mycket smått med Ella för tillfället så det är väl hela kombinationen som är jobbig...
Mycket med hennes rörelsemönster och elektroterapin, och så att hon är låg, bajsar mer än hon brukar m.m.
Dock har jag genom dessa åren med henne fått lära mig att "ha lite is i magen" och avvakta lite först.
Den första tiden med henne hade jag nästan kunnat ha klippkort hos veterinären!
Har väl inställningen att "hellre gå en gång för mycket än för lite", men jag vet ju också att vissa saker oftast bara är tillfälligt och att man faktiskt sällan (tyvärr!!!) får så värst mycket hjälp hos vet. om det bara är små, diffusa saker.
Har tyvärr lärt mig det av erfarenhet... =/
Så nu försöker jag mest observera henne, med viss oro ibland, men vänta och se lite vad som händer.
Oftast har det faktiskt inte varit något, eller så har jag rett ut det själv.

Vad skönt att Emil är sig själv igen! =)
Och tack för din omtanke!
Jasmine och Ella

2012-11-15 @ 10:25:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0