Utvärdering Electroterapi/microström: Del 3

Fredag 9 november:
 
Ella är fortfarande "låg"...
På promenaderna har hon mest velat gå, inte trava eller hålla ett tempo.
 
Vet som sagt inte om det beror på "läkeprocessen" som sätter igång en massa saker i kroppen, om hon har obehag/värk, eller om det rent av bara är tristess.
När hon väl har travat så har det inte varit några jättelånga sträckor i följd, men gått ganska bra dock utan så mycket hoppande eller galopperande.
 
Tycker mig dock ana en ytterst svag hälta i ena frambenet emellanåt (inte i trav, bara när hon går), så jag vet inte om det kan ha med saken att göra.
 
Inne har hon mest legat och det har nästan verkat som att hon är deprimerad/uttråkad.
Därför valde vi att köra ut en sväng till Laröd med henne på eftermiddagen för att hon skulle få hitta på nå´t annat än att traska runt här i tråktrakterna.
Vi gick långsamt för att undvika att hon skulle få en anledning att hamna på efterkälken vid nå´n doft och då springa ifatt oss (för att hon inte skulle springa som en galning), men resultatet av detta blev istället att hon sprang före oss som en galning istället...
=)
 
"Sudden", eller "Kanonkulan" som hon också kallas ibland, i Laröd idag... =)
 
 
Ibland vet de minsann inte sitt eget bästa... (Eller så kanske de faktiskt gör det och det är vi, iaf jag, som är alldeles för försiktiga)
Oavsett så stod jag inte ut med att se henne längre utan "gnista och liv" här hemma.
Om det sedan var bra eller dåligt för henne rent fysiskt, ja, det går ju att diskutera och analysera om i evigheter.
Men, det är minsann minst lika illa om hon mår mentalt dåligt för att hon inte får komma ut och springa som hon brukar... (Om inte värre...)
 
När hon var lös så gick/sprang hon som en kratta...
Kopplad gick hon bra.
Hjärnan har väl inte ännu kopplat på dessa signalerna från kroppen i lösspringande tillstånd... =)
 
Så, hon har alltså inte varit så pigg och alert rent generellt, men rent fysiskt så har hon gått ganska bra på promenaderna (ja, förutom när hon var lös då...).
 
Bara att avvakta, hoppas och se om hon blir piggare/gladare framöver...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0