Ella på dagkollo + fantastiskt hundmöte!

Vårt grafikkort i datorn har pajjat och vi får använda vår gamla dator nu...
Jag kanske inte kommer att uppdatera mina inlägg lika frekvent innan vi fixat datorn.
Bara så att ni vet.

Idag har Ella varit "bortlämnad" under några timmar på eftermiddagen.
Det händer sällan eller aldrig att vi behöver lämna bort henne, för vi brukar ta henne med oss eller låta henne vara hemma själv.
Men, nu när det blir mörkt så fort och det börjar närma sig tid för smällare och fyrverkerier (DET BORDE FÖRBJUDAS HELT! Tummen upp för RISLYKTOR!!! De är ju helt fantastiskt vackra, dessutom!) så vill vi inte riskera att något händer när vi inte är hemma.
Iaf inte om vi ska vara borta nå´n timme.

Så, hon har varit hos vår granne som bor ovanpå oss.
Det gick alldeles utmärkt!
Hon fick med sig sin Bia-bädd, filt, skålar, lite mat och sin tjurmuskel, så hon var nog ganska nöjd där uppe.
Men hon blev såååå glad när vi kom och hämtade henne!
Ungefär som om hon levt i misär under tiden... Ja, eller hur!?!
Näedå, Irene (som vår granne heter) är hur lugn och rar som helst och tyckte det var riktigt trevligt att ha lite sällskap.
Ella hade hjälpt henne med lite julpyntning och varit med och bestämt vilken ljusstake som skulle stå i vilket fönster... =)

När hon var hämtad och allt var uppackat som vi handlat, så tog jag en liten tur på ca. 40 min. med henne.
Sen hann vi inte mer än in förrän hon däckade.
Stackars liten!
Det tar tydligen på krafterna att vara borta.
Inte så konstigt, de vet ju inte varför de blir lämnade och om de blir hämtade igen. Speciellt inte om de inte brukar vara bortlämnade och passas av någon annan så ofta.
Jag tror vi har haft passning till Ella 4 gånger sedan vi köpte henne (för 2,5 år sedan), så det hör ju inte till vanligheterna.
Nåja, hon överlever nog. =)
Nu ligger hon lealös i soffan hos husse och har inte rört en fena på snart 2 timmar...


Igår hade hon iaf ett SUVERÄNT hundmöte!
Vi mötte en svart, stor, gammal labbehane (Maximus) och hans matte på vår förmiddagspromenad.
Matte var riktigt trevlig!
Självklart så skällde ju Ella när hon såg labben, men gjorde inget utfall.
Det var mest osäkerhetsskall.
Hans matte stannade då med hunden och började prata med mig.
Jag förklarade att Ella var lite osäker och labbens matte gjorde då någonting som inte händer så ofta ute på promenader (men som egentligen borde göras av alla)...
Hon blev kvar med sin hund och pratade med mig under hela tiden det tog för Ella att "landa" i situationen.
Helt fantastiskt och sååå omtänksamt!

Det tog nog inte mer än totalt 4-5 minuter innan Ella var helt tyst och lugn och under den tiden hade hon hela tiden närmat sig labben och hans matte succesivt tillsammans med mig och fått belöning för sina framsteg.
Hon var ända framme vid labben när hon fick godis i slutet, utan problem.
Labben var otroligt snäll och fick "order" av matte att lägga sig ner och bli kvar där under processen. Han brydde sig inte om Ella alls, utan var nog mest intresserad av mig och godiset i min ficka. =)
*Hallå! Det är ju dock en labbe!*

Vi stod och pratade i kanske 10 minuter om hundar, såklart, och sista minuterna satt Ella klockrent och superlugn/trygg vid min sida.
Jag tackade faktiskt matte för att hon hade tagit sig den tiden (för det var inget jag bett om eller förväntat mig), men hon tyckte inte att det var några som helst problem.
Hon tyckte nog snarare att det gav henne något att få hjälpa oss (Ella).
Men, jag kan inte nämna nog mycket hur betydelsefullt det var för både mig och Ella.

En STOR ELOGE till denna matte och fram för fler sådana!
Tänk om alla, eller iaf många, många fler, hade tagit sig dessa få minuter för att hjälpa någon...
Vad underbart för oss alla, speciellt för våra hundar!
För det tog ju faktiskt inte mer än 5 minuter, sen kunde jag och Ella gått, men vi pratade ju lite till för matte tyckte att Ella var helt bedårande söt och frågade lite om rasen bl.a.

Så, från botten av mitt hjärta:
Ett STORT TACK till Maximus och hans matte!
Jag kan ju även passa på att gratulera Maximus lite i förväg på 11-års dagen...
Han skulle nämligen fylla 11 år imorgon, lördag (har jag för mig hon sa...).
Hoppas tårtan smakar!

Ella grattar och tackar!
Hoppas vi ses snart igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0