Hundavel och rasstandard - Inte av intresse för hunden

Usch!
Fick se en länk idag på FB om hundavel och rasstandard...
Och ja, det var inget nytt klipp, men jag blir lika upprörd varenda gång jag påminns om det!
 
Det är VIDRIGT hur det går till!
 
 
 
Det är fan bara pengar, status, "min hund är finare än din" och "min hund har fler rosetter än din" som räknas för många, fanimej!
Önskar att någon skulle vara stolt över att säga: -Ok, din hund är finare än min, men min hund är FRISKARE än din!
DET är något att vara stolt över och ta betalt för isf!
Och när det gäller "finare", så ligger ju skönheten i betraktarens ögon.
 
Och SKK (om vi pratar Sverige) skulle skämmas över att inte sätta avelsstopp och tvångskastrering på vissa, så det inte kan avlas vidare.
Det skulle vara licens på att få avla, oavsett renras eller blandras... Och det skulle dessutom krävas hälsostatuskontroll innan avel. För vad har utsidan för betydelse om inte insidan funkar?
Vill de ha sin jävla rasstandard så kan de ju börja gå tillbaka 50 (??? har ingen aning) år och se på bilder på hur raserna såg ut då.. DET är rasstandard!
 
Idag formas rasstandarden efter hur uppfödarna tycker att det bör vara...
För varför ändras annars domarkompendierna vart/vartannat år???
De ska inte ändras från det att de gavs ut... Då är det ju inte längre en rasstandard.
 
Schäfrar som inte kan gå och nästan krälar fram på hasorna...
Chihuahuaor och andra pyttehundar avlas mindre och mindre så de nästan går sönder...
Vissa raser avlas större och större så skelettet inte håller...
Trubbnosar (Bulldog, Pekinges m.fl.) avlas med ännu trubbiga nosar så de inte kan andas och/eller har problem med värmereglerandet...
 
Kan hålla på hur länge som helst....
 
Är det så vi vill ha våra hundar??
SKÄMS på er som föder upp och avlar på hundar med fel, brister, defekter och sjukdomar.!!!
Och SKÄMS på er som köper dessa hundar!
Om INGEN köper dem och tydligt visar sitt missnöje, så finns det snart inte heller något val än för uppfödarna att ändra sitt avelssätt.
 
Och det gäller hälsostatusen på alla våra hundar...
Tro inte att ni kan lita på alla uppfödare...
Inte alla som är registrerade uppföder är seriösa uppfödare som tar sitt jobb på största allvar.
Många håller varandra bakom ryggen och det är mycket "hysch, hysch"...
 
Jag blir så ARG, LEDSEN, FÖRTVIVLAD, FRUSTRERAD och BESVIKEN!
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Äventyr i Viken

Jag är nog mer död än levande, känns det som!
 
Matte drog iväg mig i eftermiddags till Viken.
Tja, helt okej... Trodde jag...
 
Men, först släpade hon iväg mig till nå´t äckligt ställe som jag aldrig varit på.
Jag har varit på andra sådana vråläckliga ställen, men inte just där.. Dödsläskigt!
 
På något sådant ställe har matte bara försvunnit och lämnat mig, så jag avskyr dem! Och oftast ska de klämma och sticka en och sån´t...
*Huuuhhh!*
Jag trodde nästan matte skulle lämna mig nu igen, men hon bara satt där och pratade en stund och sedan gick vi igen.
*Vilken tur!*
Jag kunde minsann inte komma fort nog därifrån!
 
Sedan gick vi ner till stranden där vi har varit innan. Trodde jag... Igen...
 
 
 
Nä, när vi kom ner så gick hon ANDRA hållet!
Varför det!!??!! Vi brukar ju gå på den ena sidan och sedan gå ner till vattnet...
Men, nääääeeehh!!!
Hon skulle tvunget gå andra hållet så jag fick ju snällt följa med (tänkte att hon kanske skulle lämna mig på äckelstället annars!). 
Jag fick vara lös och efter en stund satte vi oss på handduken och vilade lite och jag fick svalka mig och dricka vatten.
 
 
 
 

Efter en liten paus så gick vi vidare och ett helt annat håll till en helt annan busshållsplats. *Konstigt!*
Till sluuuuut kom bussen!

Så, vi har varit iväg i 3,5 timme och jag är heeeeelt sluuut nu!
Jag har ätit lite och nu ska jag vila, för matte sa att vi skulle promenera igen vid 19.30.
Hon är bara inte klok!! Det är ju alldeles strax!

Någon som vill ha henne??
Eller byta mot något gott?
Just nu skulle jag lätt byta ut henne mot några tjurmuskler, eller nå´t...
 
 

PNP / RD - Progressiv Nefropati / Renal Dysplasi

 
 
Texten kopierad från: http://www.hummelviksgarden.com
 
 

PNP - progressiv nefropati

Renal dysplasi, också känd som PNP, eller progressiv nefropati, är en ärftlig defekt där hunden föds med en fortskridande njursjukdom som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna. 

Flertalet nefroner, de minsta enheterna i en njure, når av okänd anledning inte full mognad hos drabbade hundar. Detta leder till att njurarna aldrig får full kapacitet för att ta hand om rening av blodet och därigenom kroppens avfallsprodukter. De klarar heller inte av att att producera hormonet erytropoetin som krävs för nybildandet av röda blodkroppar. Hur sjukdomen visar sig eller hur länge en drabbad hund lever beror helt på hur drabbade njurarna är. Somliga hundar måste avlivas redan som valpar så tidigt som vid 2-6 månaders ålder, andra individer kan leva upp till nio år med långsamt tilltagande symtom på sjukdom.

Symtomen hos PNP skiljer sig inte på något vis från de som uppstår vid andra njursjukdomar utan präglas framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring. När sjukdomen fortskrider tillkommer kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket men består vanligen i att hunden börjar dricka och urinera mer än normalt. 

Symtom som dessa kan i många fall ses redan i tidig ålder men uppfattas då sällan som tecken på sjukdom eftersom hundarna för övrigt tycks vara friska. Alla hundar föds faktiskt med underutvecklade njurar som mognar med åldern. Därför är renal dysplasi extra svårt att diagnostisera på ett tidigt stadie. 

I somliga fall drabbas hundar snabbt av akut njursvikt till följd av renal dysplasi, men flertalet lever till mogen ålder innan sjukdomen uppdagas. Teoretiskt är det inte otroligt att sjukdomen kan passera obemärkt hos en gammal hund eller tas för en ålderskrämpa. De klassiska symtomen är märkbara endast i svåra och medelsvåra fall. Alltså kan hundar leva ett till synes problemfritt liv utan att sjukdomen uppdagas.

En säker diagnos av PNP kan endast ställas genom analys av njurvävnad. Förändringar hos njurarna som går att uppdaga med hjälp av ultraljud kan i vissa fall ge en antydan om ifall en hund är drabbad av sjukdomen. Även blod- och urinvärden kan ge en indikation om njurstatus hos en individ vilket i så fall kan väcka en misstanke om att hunden är behäftad med PNP. Säkra besked kan dock inte lämnas så länge vävnadsprov från njurarna inte undersökts. 

Det verkar som om de hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna i relativt stor mån, oftast bättre än hundar som föds med friska njurar och därefter drabbas av njurproblem. Detta beror troligen på att de olika enzymsystemen i kroppen lär sig att anpassa sig till rådande organstatus i kroppen om en defekt finns med från första start.

Eftersom ett fungerande vätskeintag är av största betydelse för njurfunktionen hos alla individer är det viktigt att en njursjuk hund alltid har obegränsad tillgång till friskt vatten. En lågproteindiet därtill kan för den drabbade hunden innebära att en mindre mängd avfallsprodukter bildas och utsöndras i kroppen vilket är positivt. Reglering av salt kan också vara till fördel för den njursjuka hunden, men måste då ske gradvis eftersom kroppen behöver tid att vänja sig vid förändringar av detta slag.

Det kan också antas att ett ökat behov av vattenlösliga vitaminer som vitamin B och C föreligger vid ökad törst och urinering. 

PNP är en dödlig sjukdom. Vi vet inte med säkerhet idag hur den nedärvs, men en ärftlighetsfaktor tycks finnas. Tibetansk Terrier tillhör en av de raser som begärt att ingå i SKKs bekämpningsprogram mot PNP, där central registrering av diagnostiserade fall ingår som en viktig del av arbetet att hålla nere antalet sjukdomsfall i rasen. Detta arbete har visat sig ge resultat och vi ser idag betydligt färre fall av renal dysplasi inom rasen. 

Eftersom diagnostisering kräver att en microskopisk undersökning av njurvävnaden görs är det av största vikt att hundar som misstänks lida av sjukdomen Renal dysplasi, eller PNP, obduceras. Här har vi alla ett stort ansvar. Undersöks hundarna inte kan de heller inte föras in i det centrala registret och därmed kan man inte undvika att föra linjerna vidare i avelsarbetet.

I Sverige har vi studerat förekomsten av Renal dysplasi hos nio olika raser under åren 1981-2001. Högst allmän förekomst sågs hos Shih Tzu (0,57%), Tibetansk Terrier (0,56%), Lhasa Apso(0,48%) och Tibetansk Spaniel (0,42%).

Mer kan läsas via den här länken:
EPSILON - Electronic Publishing at the SLU

Information om PNP

PNP nedärvs recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna till en sjuk hund bär på anlaget. En hund kan vara anlagsbärare utan att själv utveckla sjukdomen. Nedärvningen är alltså samma som för PRA.

Njursjukdomar är enligt vet.med.dr Astrid Hoppe relativt vanliga hos hund.1 PNP innebär en utvecklingsrubbning i njurarna som anses bero på en störning av utvecklingen av njurarna under fosterstadiet. Symptomen är de som vanligtvis finns vid alla njursjukdomar och består av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring, kräkningar, diarré och uttorkning. Njurarna fungerar alltså inte. Hur snabbt njursvikten utvecklas varierar men den är alltid kronisk. Hundar har inte alltid alla symptom och det kan variera vilket sjukdomstecken som kommer först. Sjukdomen debuterar vanligtvis före två års ålder. Hundar som föds med grav PNP blir vanligtvis sjuka vid 2-6 månaders ålder, men hundar som har en mindre allvarlig variant kan ibland vara symptomfria till 4-6 års ålder.2

PNP är en dödlig sjukdom vilket innebär att den hör till de sjukdomar som drabbar både hundar och hundägare mycket hårt. För att kunna vara säker på att hunden verkligen har PNP måste den obduceras. 

Flera raser är drabbade av PNP, däribland våra "kusinraser" flat coated retriever och golden retriever. En hel del raser har också ett hälsoprogram för PNP med central registrering av anlagsbärare. Inom labradorrasen har vi, förutom de fall som vi har fått information om, hittat några fall av PNP i agrias hälsostatistik. Eftersom inte alla hundar som avlivas på grund av njurproblem obduceras, är det emellertid svårt att veta hur stort problemet i vår ras är. Vi behöver också mer information om vilka hundar som kan tänkas bära på anlaget för att få någon uppfattning om ifall det är några få individer som bär på anlaget och som har givit upphov till de fall som finns, eller om det är många skilda individer det handlar om. Vi vill därför be er som äger eller fött upp en hund med PNP att kontakta avelsgruppen. Självklart är informationen om enskilda hundar anonym om ni så önskar och kommer inte utan ert medgivande att publiceras vare sig i Labradoren eller på någon annan plats.


1Astrid Hoppe har skrivit en artikel (publicerad i Doggy rapport nr 3 1997 och numera utlagd på internet på länken http://www.swtk.se/uppf-info/PNP/nefropati.htm) och höll dessutom ett föredrag på en avelskonferens som hölls i SSRK:s regi i januari 2006 om njursjukdomar. Informationen om PNP är där inget annat anges hämtad från dessa två källor.

2SKK Anomalex

PNP - Renal Dysplasi eller Progressiv Nefropati

Progressiv nefropati (PNP)

Med progressiv nefropati (PNP) menas fortskridande (progressiv) njursjukdom (gr. nefros - njure; pathos - lidande) som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna. Sådan underutveckling har beskrivits i ett flertal raser i olika länder.

Hundar som föds med grav PNP insjuknar vanligen vid 2-6 månaders ålder. Hundar med en mindre grav defekt kan ibland leva utan symtom till 4-6 års ålder. Symtom på njursvikt är: ökad törst och urinavgång, nedsatt aptit och avmagring. I ett sent stadium inträder urinförgiftning med kräkningar, diarré och uttorkning. Nedsatt njurfunktion diagnostiseras med hjälp av blod- och urinprov. Om man hos en hund med nedsatt njurfunktion påvisar onormalt små och knöliga njurar vid undersökning med ultraljud misstänks PNP. Diagnosen ställs med säkerhet endast genom mikroskopisk undersökning av njurvävnad.

Utländska studier beskriver PNP hos briard, chow chow, cocker spaniel, lhasa apso, norsk älghund, grå, shih tzu, soft coated wheaten terrier och storpudel. Genetiska studier, i rasen shih tzu, har visat nära överensstämmelse med recessiv arvsgång.

Selektion mot PNP följer principerna för eliminering av recessiva anlag.
Verifierade fall inom raserna cocker spaniel, lhasa apso, shih tzu, tibetansk spaniel och tibetansk terrier registreras av SKK.

Sjukdomsförlopp

Sjukdomssymtomen skiljer sig inte från dem som uppstår vid andra njursjukdomar och består framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring, kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket. Undersökningen inom rasen shih tzu visade att de hundar som överlevde ett till två års ålder vanligen började med att dricka och urinera mer än normalt. Dessa symtom kunde ibland ha funnits sedan tidig valpålder men inte uppfattats som sjukdomstecken eftersom hundarna för övrigt framstod som helt friska. Några av dessa hundar levde i fyra till sex år med en långsam tilltagande törst samt tilltagande blodbrist och försämrade njurvärden innan allmäntillståndet påverkades så att de slutligen måste avlivas. Det är anmärkningsvärt hur dessa hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna. Bland annat på grund av olika enzymsystem i kroppen klarar de bättre av att leva med ch dåliga njurvärden än individer som föds med friska njurar rekommenderas vanligen normalt eller minskat saltintag. Övergång till lågsaltdiet måste dock ske gradvis och med försiktighet eftersom saltutsöndringen sker via njurarna och dessa kräver lång tid för anpassning till nya förhållanden vid njursvikt. Dessutom kan det uppstå en negativ natriumbalans, vilket måste undvikas då den leder till sänkt blodvolym och försämrad njurcirkulation


PNP/RD hos Tibetansk Terrier har konstaterats ha en Ärftlighet som baseras på ett antagande från Shih Tzu, Lhasa Apso, och Soft Coated Wheaten Terriers. 
Men idag vet vi att detta inte stämmer, eftersom raserna inte har samma markör
Så nu står vi och stampar på ruta 1 igen. 
Det föreligger ingen könsdisposition. Sjukdomen är dödlig.

Mycket information finns att läsa/hämta hos VetGen i USA www.vetgen.com

Källa: SKK & Doggy-Rapport där den tidigare varit publicerad i nummer 3 1997

Renal dysplasi
Sjukdomen finns beskriven hos ett 60-tal hundraser.

Symtom
Hundar med renal dysplasi utvecklar oftast kronisk njursvikt med tiden, vanligen innan tre års ålder. Symtomen liknar dem vid hereditär nefrit.

Diagnos
Renal dysplasi går inte att spåra hos symtomfria hundar som vid hereditär nefrit, på grund av att sjukdomen inte leder till proteinläckage i urinen. Slutlig diagnos fås via mikroskopi på vävnadsprover från biopsier eller obduktion

 
 

Veckan som varit, med besök, promenader och prylar

I söndags åkte vi iväg och handlade en Bia bädd (rund) till lilla Ella i Ängelholm.
När vi var klara så tog vi vägen förbi Erikslund och åt baguette/hamburgare (frukost) där.
Jag tycker de har världens godaste baguetter där och Stefan gillar deras hemlagade hamburgare. =)
 
Vi köpte en rosa till Ella
 
 
I måndags fick vi besök av Johanna, http://rysskkarlek.blogg.se/, och en av hennes hundar, Chulli.
Vi mötte upp henne vid ICA Maxi och sedan följde hon med till Anjinsan´s, http://anjinsans.se/.
Där stannade vi ett tag medan Stefan gjorde lita andra ärende, sen följde hon med oss hem en liten stund för att prata och även hämta en Bia bädd som hon bett mig köpa till henne när vi var iväg på söndagen.
 
Ella och Chulli
 
 
I tisdags så tog jag en runda med Ella i Väla skog.
Tyckte att det hade varit lite långpromenader sedan fredagen... Det har ju mest varit en massa turer hit och dit så jag ville att hon skulle få gå en ordentlig promenad.
Det slutade med 1 timmes promenad för oss. Skönt!
 
Ella - Väla Skog
 
 
I onsdags var vi en snabb sväng på Anjinsan´s igen.
Där passade Ella på att prova en väldigt stilig bädd/hundsäng, som den obligatoriska bäddprovaren hon är! =)
Den var stooor och mycket fin!
Perfekt för den lilla Diva som hon är... =)
 
Mycket snygg hundsäng från Anjinsan´s
 
 
Igår, torsdag, jobbade Stefan kväll så då tog jag en långrunda med Ella lite senare på dagen.
Vi tog en promenad bort till Fredriksdal / Olympia skogen som tog ca. 1 timme och 10-15 minuter.
Det var underbart väder så det kändes ljuvligt!
 
Finaste Ella
 
Lummiga stigar
 
Ella
 
Lilla Ferdinand.. =)
 
 
Idag, fredag, har vi bara tagit det lugnt.
Varit på lite "vanliga" promenader... Ska ta en längre promenad ikväll, innan Stefan kommer hem och när det är lite svalare.
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Utflykt till Vikens havsbad

Idag bar det iväg till Vikens Havsbad igen...

Matte packade väska med vatten och skål, sen tog vi bussen dit vid lunchtid.

Det var varmt, men framförallt väldigt kvavt...
Men, matte var snäll så vi gick inte så långt idag.
Vi tog en liten promenad, sen gick vi ner till stranden istället.

Och vet ni vad!!??!! Jag doppade faktiskt tassarna idag!
Joho! Sant!
Och ändå blåste det rejält så det kom in vågor hela tiden!
Matte tyckte att jag var superduktig och jag måste ju säga att jag är ganska stolt över mig själv också!
Bäst av allt var att jag fick vara lös nästan hela tiden!
Det var bara till och från själva vägen som jag fick vara kopplad...
Jätteskönt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu har vi iaf landat hemma.
Matte säger att det är "Midsommarafton" idag... Jag har ingen aning om vad det är, och jag bryr mig inte heller...
Hörde henne och husse prata om att kanske grilla på balkongen sen... DET är mer av intresse för mig...
 
 
 

Underbar strandpromenad!

I måndags passade jag på att ta bussen med Ella till Viken (Fortet) och gå en promenad längs stranden.
 
Supernajs!
Jag har aldrig varit där förut, men såg ju det när jag åkte förbi på väg till Höganäs i söndags...
Får ju passa på att utnyttja Sommarkortet! =)
 
Det var varmt, men blåste ändå ganska svalt, så det blev liksom inte för varmt heller, varken för mig eller Ella.
Jag hade ju självklart med en ryggsäck med både vatten och skål till Ella!
 
Här kommer några bilder därifrån:
 
I väntan på bussen
 
Smaskigt gräs med stänk av havssalt
 
Omgivningen strax nedanför där bussen stannade
 
Mysig promenad
 
Omväxlande omgivningar
 
Spännande dofter/saker i sanden
 
Havet - ger ro i både kropp och själ
 
Mitt lilla gullefjun!
 
Ella insuper havsbrisarna och alla dofter de för med sig
 
Ytterligare en variant av terräng och underlag
 
Hon ser i alla fall lycklig ut
 
Så underbart att se, ha och fotografera Ella i dessa fantastiska miljöer!
 
På väg tillbaka till bussen
 
Och på vägen tillbaka fick Ella vara lös i den "öppna" terrängen!
 
 
Man behöver verkligen ett break ibland...
Komma ut i naturen i skog, mark och havsmiljöer...
Få lite andrum och heala själen...
 
 
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Helt slut!

Jaha... Då har man varit iväg på "Snygg-Tävling" i stort sett hela dagen...
Uppsliten kl. 7 för att äta frukost (fick nästan sondmatas!!) och gå tiiiiiiidiiiig morgonrunda (fick nästan bäras ut på bår!!)...
Hann inte mer än in igen förrän matte packade ihop allt och tog VAGNEN!!!
=)
DÅ vaknade jag minsann!!

Och tur hade jag, för jag fick åka till bussen också! Det brukar jag inte få.. Brukar få gå den biten... 
Sen var vi iväg från 8 - 16.30!!
Som tuuuur var fick jag lov att vara i vagnen mesta tiden! Ärligt talat så vet jag inte hälften av vad som hände där, för jag sov faktiskt mesta tiden..
=)
Men, när det var dags att åka hem så regnade det massor!!
Då åkte regnskyddet på vagnen och jag hann bara bli lite blöt... Mitt eget fel, faktiskt, för jag hittade ingen bra kisseplats och gick länge, länge, innan matte gav upp och satte mig i vagnen så jag inte skulle likna en dränkt katt...

När jag kom hem så åt jag och sedan har jag legat utslagen i soffan från ca. 16.50 - ca. 20.30, så ca. 3 timmar och 45 min....
Sen fick matte för sig att det var dags att gå en promenad...
Försökte låtsas sova, så jag skulle slippa.
Gick sådär bra....
 
 
Jag snyggar mig lite i vagnen
 
 
Helt slut efter dagens äventyr!
 
 
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Snygg-tävling

Skrivet 15/6:
 
Imorgon har matte fått för sig att vi ska åka och titta på "snygg-tävling"...
Det innebär att man måste upp i ottan... Till absolut ingen nytta!
Jag ska ju inte ens vara med och tävla...
Jag förstår ju att jag inte får vara med, för då hade ju inga andra hundar velat ställa upp. Det hade ju liksom inte varit lönt...
Nä, så jag ska alltså slitas upp i gryningen bara för att visa alla hur snygga de "kunde" varit...
Än en gång...
Vad hände med "söndag = vilodag"??

Finns bara en fördel med allt detta... Och det är att min älskade vagn ska med!
Den står nämligen packad och klar i hallen!
Får väl ligga lite dold där så att den som väljer snyggaste hunden inte ser mig... Jag vill ju inte att nå´n ska börja gråta bara för att den snyggaste hunden inte får vinna...
Dessutom hade ju inte matte orkat bära hem alla priser och rosetter, för det hade ju inte fått plats i vagnen... 
 
Inte lätt att vara så snygg...
 
 
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Min matte = Finn fem fel

Skrivet 10/6:
 
Herrejävlar!!
Min matte är inte klok! Det är nu bekräftat!

Jag trodde det skulle vara en vanlig prommis innan, men hon drog iväg mig på bussen idag igen...
Destination: Anjinsans Hund o Katt
Och det är ju trevligt iofs... Mitt favvisställe...

Ja, så hängde vi där ett tag och sedan gick vi bort på gräset bakom butiken och där lade hon upp en handduk och serverade mig mat och vatten...
Supergulligt!! För jag var ju både hungrig och törstig...

Sen satt vi där och och bara tog det lugnt och passade på att vila magen efter maten.
Vid 18.50 begav vi oss tillbaka till bussen (trodde jag!!!!), men tji fick jag (igen!)!

Tror ni inte att dåren hade fått för sig att vi skulle promenera långt igen!!??!! Jooooooo!!
Vi gick alltså i ca. 1 timme och 10 minuter!! Från Anjinsan´s och ända till Drottninghög!! För att hon "skulle se om och hur man kunde gå dit"...!
Jag trodde mina små ben skulle trilla av! *SANT!*

Som tur var så hade hon iaf vett nog att låta mig åka bussen resten av vägen... Hem då, trodde jag i min enfald... Men nej... Då tyckte hon att vi kunde passa på att handla med lite mat hem när vi ändå var ute...
Så, jag fick allt hänga med när hon handlade mat... Bara för att jävlas tillbaka och ge igen så passade jag på att lukta PÅ ALLT!! på vägen hem, så att hennes mat skulle hinna bli kall...
*Där fick hon sig!*

Väl hemma så kändes soffan som en självklarhet!
Kröp ner under mitt nya täcke och där ligger jag fortfarande!! 
 
Snygg-Ella
 
Zzzzzzzzzzzz....
 
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Söndag = Vilodag... Eller??

Skrivet 9/6:
 
Jag tror inte min matte har förstått det där med söndagar...

Först och främst så gick vi inte och lade oss förrän 04.30 imorse, och eftersom jag är vaktansvarig här hemma, så kan ju inte jag gå och lägga mig i sovrummet själv. Vem ska då ha koll på de tvåbenta om det händer något??
Sen, tror ni inte hon stiger upp redan 9!!??!! *DÅRE!*

Som om inte det vore nog så frestas min näsa av goda frukostdofter som hon kockar till mig strax därefter... (Kan inte hjälpa det! Ibland styr den näsan hela min hjärna...)
Ja, efter frukosten kröp jag upp till husse i sängen igen.
Kunde inte riktigt somna om eftersom matte höll på hela tiden med en massa.
Efter en liten stund kom hon minsann in och hämtade mig och sa att det var dags att gå ut...???

Va!?! För vem då? Inte för mig iaf, för om jag hade velat gå ut så hade jag nog berättat det.

Jodå... Inget val fick jag heller... Så, med ögonen hängande i knävecken av trötthet och benen släpande i marken, så var det bara att göra vad man skulle.
Sen gick vi iaf in och då tänkte jag: -Nuuuu ska jag SOOOOVVAAAA! och hoppade upp och lade mig tillrätta i sängen.
Tji, fick jag!

Efter ett besök i badrummet så kom minsann matte och hämtade mig igen och sa att vi fick skynda oss, för vi skulle med bussen... Allvar!!??!! Bussen!!??!!
Jodå, med ryggsäck, bussväska och allt så bar det iväg... 

Vi åkte bussen ut till Väla där hon mötte upp nå´n och fick några saker, sen gick vi in på djuraffären där för att fördriva tiden innan bussen gick hem.
Lite spännande är det ju där, men jag fick inget idag... =(
Ja, sen åkte vi bussen igen, men inte hem. Nädå, då hade min dåre till matte fått för sig att vi skulle gå långpromenad i Väla skog!!!!

Missförstå mig rätt, jag ÄLSKAR min matte, men ibland undrar jag om allt står rätt till....
Så, jo´rå... EN timme fick jag traska där! Och visst, skogspromenader är skönt, men inte om man sovit 4,5 timme och man är så trött att man nästan börjar gråta (om nu en hund kunde gråta)!!

Efter promenaden kom husse och hämtade oss! *TOTAL LYCKA!* (och ja, jag tror minsann att det kom en liten tår av glädje då!!)

Väl hemma så fick jag reda på vad min matte hade åkt för att hämta vid Väla...
Ett fint litet täcke och påslakan till mig!! Mitt alldeles egna!!
(Ni ser det på bilden... Jag stupade när vi kom hem!)
Min matte är inte så dum, trots allt!
 
Snygg-Ella
 
Mitt nya täcke! På påslakanet finns små får och texten "Counting Sheep"...
 
 

Snygg-Ella gästbloggar: Nationaldagsfirande

Skrivet 7/6:
 
Igår firade jag och Tindra nationaldagen med att ta med våra tvåbenta på en picknick, och sedan en promenad, ute vid Kulla Gunnarstorp.
Vi tyckte ju att det var ett supertrevligt initiativ av oss och tänkte att "Detta kommer att bli störtmysigt! Lite god mat, lite softande, en nice promenad i naturen..."
Såg att matte packade ner en massa i kylväskan.. Spännande!
Även Tindras matte hade tagit med en massa!
Men... Fick vi smaka??? Var där NÅGOT till oss??? NÄÄEEEHHH!!!!
Inte nå´t alls!
Tindra fick smaka en fattig liten bit vattenmelon.
Min matte "erbjöd" mig att smaka från hennes fruktsallad...
FRUKTSALLAD!!! Vad är det för fel på er tvåbenta!!??!!
Näeh, här gör man sig till och bjuder ut sina älskade tvåbenta på en mysig dag, till ingen nytta alls... 
 
Snygg-Ella
 
 Tindra fick vattenmelon... Inte ens det fick jag...
 
 

Gästbloggare

Jag kommer numera även släppa in Snygg-Ella som en liten gästbloggare då och då på sidan! =)
 
Anledningen är att jag använder mig mest av FB nu och skriver det mesta där, samt att Ela har sin egen sida där också.
Lättare att även hålla bloggen vid liv genom att låte henne skriva lite ibland...
Kanske kan då även ni som följer blogger och inte FB ha lite att läsa om också.
=)
 
Hoppas att det är ok!

Man skäms ju....

Ja, det är sant.
Det gör jag faktiskt... :/
 
Men, det har varit så himla mycket...
Bloggen har inte prioriterats.
 
Ska se om jag kan göra en snabb uppdatering...
 
 
Ellas kost:
 
För mycket rått kött funkade inte på Ella, så i stort sett är hon tillbaka på 2 måltider med torrfoder, samt sin frukost (nu med vom, frikadell och tillskott).
Jag är inte helt nöjd med att jag måste ge henne vom varje dag (med tanke på att det är väldigt fett och jag inte vill riskera att bukspottskörteln får jobba för mycket).
Men just nu har jag lite svårt att se någon annan möjlighet, då det inte finns mycket som man kan blanda ner tillskotten i...
 
 
Ellas "pluppar" och talgkörtelsproblem:
 
Bättre. Inte bra, men betydligt bättre.
Hon får reducerat med protein, så att levern orkar att jobba utan att ta på immunförsvaret, + sina tillskott då.
Hon har några som envisas med att inte försvinna, men jag vet ju att det tar lång tid att bli av med dem helt.
Några av de hon haft är "borta", men där det kommer pyttelite talg som man kan trycka ut någon enstaka gång...
Sen har hon några som varit små, men som blossat upp och som det först nu börjat hända något med...
 
 
Ellas muskulära bekymmer:
 
Detta är den delen som just nu känns tydligast i sin förändring!
Ella hoppar fortfarande lite, men troligen så blir vi nog aldrig av med det till 100%...
Visst, mirakel har ju skett förut, men... =)
Vi har haft en tjej här regelbundet (Karoline, som utbildat sig till hundmassör), som har masserat Ella.
Eller, ja, allt från 5-10 minuter nå´n gång till nästan 30 minuter en annan, beroende på Ella och hennes intresse/medgörlighet.
Det, i samband med att vintern nu försvunnit och det är varmare temperaturer, har gjort att Ella är betydligt bättre.
Så, det är mest troligt att Ella kommer ha det sämre och gå som en kratta under vintern, för att sedan "mjukas" upp naturligt under sommaren...
Det enda man kan göra är att då försöka hjälpa henne med massage, värme och kanske microström under vintern och sedan bör hon hålla sig ok under sommaren.
Självklart är det ju inte fel att massera och behandla henne även då (om ekonomin tillåter), men det är viktigare att man ser till att hon får den hjälpen på vintern...
 
 
Så, det var nog det allra mesta i en kort version!
Ska göra mitt bästa för att hålla bättre liv i bloggen. =)
 
Förresten!
Ni följer väl Ella på FB????
https://www.facebook.com/snyggella
 
https://www.facebook.com/snyggella
 
 
 

Lite massage..

Idag fick Ella lite massage!
Välbehövligt efter denna långa, kalla vinter!
 
Fick, än en gång, bekräftat att Ella är kortare (kontraherad) på sin högra sida...
Detta i sig själv gör att muskulaturen "inte räcker till" när hon travar/springer och att det är därför hon fortfarande hoppar "tjolahoppsansteg" med sitt högra bakben (P.L. opererat)... Och detta leder till att hon är något undermusklad på vänster fram (ja, det funkar diagonalt, precis som på oss).
Och resultatet av detta blir alltså spänningar i ländrygg och skulderparti (och det är ju där jag sedan länge misstänkt att hon har besvär).
 
Ella, strax efter hon fått sin massage och ätit i eftermiddags
 
 
Men, även om det är trist, så är det ju skönt att få det bekräftat.
Det innebär ju också att jag dessutom lättare vet vad som gynnar henne framöver.
 
Ella gjorde inte många knop idag. Softade mest...
 
Massagen "tog hårt" på krafterna! =)
 
 
Massagen var alltså mer än välbehövlig för hennes del.
Mycket trevlig tjej som masserade Ella också!
En yngre tjej som håller på att utbilda sig till hundmassör, så som en riktig bonus så kostade det ingenting!
För mig innebär det inte "bara" att det är gratis"... För mig är det GULD VÄRT!!!
Med min skrala ekonomi så försöker jag göra så mycket jag kan för Ella, men det räcker ändå inte så långt.
:/
 
 

"Gilla" Ella på Facebook!!

Ella har nu fått en alldeles egen sida på Facebook!!
 
Det är ju lite så nu att i.o.m. att jag numera har Facebook, så skrivs det mest där och min älskade blogg hamnar lite i skymundan. 
Det blir ju lite att skriva dubbelt annars... 
 
Men Ella har iaf fått en alldeles egen sida på FB, där ni nu kan följa henne, om än kanske inte lika ingående.
Så, kika in och "GILLA" hennes sida!!
http://www.facebook.com/snyggella
(såklart!!) =)
 
 
 

Om

Min profilbild

Jasmine och Ella

Mitt namn är Jasmine och jag bor tillsammans med min sambo Stefan i Helsingborg. Ella är en Tibetansk spaniel, tik, född 2005.12.12. Vi köpte henne som en omplaceringshund i maj 2009, då hon var ca. 3,5 år gammal.

RSS 2.0